Krönika. Johanna Linder.

2017-11-28 09:00

Att jag skäms hjälper inte naturen

Naturen har inte Twitter, naturen bryr sig inte om ifall du skäms eller inte”. Ungefär så svarade någon när advokaten Viktor Banke skamset erkände på Twitter att han bokat flygbiljetter. Vilket borde hindra mig från att skriva den här texten. För jag skäms också och det hjälper inte naturen ett skit.

Det hade annars varit så lätt att hitta undanflykter och ursäkter. Jag har bara flugit två gånger de senaste två åren, en gång till Umeå och så nu i höstas till Italien. Och vi tog faktiskt buss till Landvetter och vi åkte faktiskt tåg från Pisa till Rom och det var himla länge sedan som vi hade någon semester och jag har faktiskt tänkt att klimatkompensera för resan och dessutom är jag ju vegetarian sen 25 år tillbaka, så jag drar ju ändå mitt strå till stacken så att säga, och det finns ju de som åker fram och tillbaka till Thailand eller USA eller Indien flera gånger om året och det gör ju absolut inte jag och …

Nä. Det håller inte. Vi kan inte fortsätta såhär och det vet vi.

”Steg 1” är alltid att erkänna att det finns ett problem. Men “Steg 2” är att försöka göra något åt det. Och det är där det börjar bli jobbigt. När en ska dra konsekvenser av sina insikter och försöka förändra sitt agerande.

Björn Wiman var inne på likheterna mellan klimatkrisen och #metoo i DN i veckan; att samma tysthetskultur som har omgärdat det faktum att vi snart har lyckats göra den här planeten obeboelig, också omgärdat det faktum att, trots att vi lever i en demokratisk rättsstat, där alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter, tar sig en grupp (män) ständigt rätten att förminska, förlöjliga, trakassera och förgripa sig på en annan grupp (kvinnor).

Humorgruppen Grotesco tog sig i veckan till ”Steg 1” i sin tredje säsong på SVT. I ett mycket omtalat och hyllat avsnitt, ”Ladies Night”, beskrivs på ett knivskarpt och läskigt verklighetsnära sätt hur män samarbetar för att utestänga, förminska och försvåra för kvinnliga kollegor. De flesta av mina vänner reagerade på exakt samma sätt. Vi skrattade inte en enda gång. Vi satt blickstilla, iskalla och knäpptysta i tv-soffan och konstaterade efteråt att exakt sådär är det. Den kvinna är inte född som inte mött män som försökt lägga fällben för henne i karriären.

Grotesco-avsnittet handlar om hur en (1!) kvinna kräver att få en plats i manusgruppen och hur hon, när hon väl lyckas ta sig in, fullständigt desarmeras och tillintetgörs av övriga medlemmar. Emma Molin, som råkar vara den kvinnan, berättar i en intervju att den första scenen ordagrant återger ett av de otaliga bråk som hennes inträde i den manliga gemenskapen gav upphov till. I programmet gör Peter Dalle, Jonas Gardell, Måns Möller, Magnus Betnér och hela den svenska manliga ”humoreliten” cameos som sig själva – som medlemmar av en hemlig orden, vars enda uppgift är att stänga ute kvinnor och bevara status quo.

Men när eftertexterna till programmet rullar igång är Emma Molin fortfarande den enda kvinnan i Grotescos manusgrupp. Och när jag loggar in på Twitter berättar Özz Nujen glatt att i dag släpps biljetterna till hans och Måns Möllers nya show. Det är lite som att de 30 rikaste vd:arna skulle gå ut och erkänna ”Ja, vi suger ut den svenska och utländska arbetskraften för vår egen vinnings skull och vi skatteplanerar så mycket vi bara orkar, det är verkligen jättetråkigt, men nu när vi erkänt det kan ni väl bara låta oss vara ifred?”

Så till dig, som är en av de 320 000 svenskar som flyger till Thailand i år – se och lär. Det går att vara superdupermedveten utan att dra en enda, svidande, konsekvens. Ha en riktigt skön semester! Det är du VÄRD!