Krönika. Adrian Ericson.

2017-06-20 07:00

Sommar och sol, precis som i fjol?

Det är en ganska lätt tillvaro att vara student och klar med plugget för terminen. Att lägga dagarna i parker och på uteserveringar med människor man tycker om. Slippa laga mat, handla och städa. Läsa böcker som inte är kurslitteratur – för närvarande Jean-Paul Sartres ”Äcklet” och Martin Schoris ”Online Only”, en handbok för den moderna journalisten. Allt känns så lyxigt. Jag kan för övrigt också rekommendera båda böckerna. 

Den lediga studenten får också ett något annorlunda perspektiv och kan utifrån studera vardagen. Det vi bevittnar den här tiden på året är ett maskineri som rullar igång. En gammal, men kraftfull apparat som smörjs upp lite efter vintern, hostar till och startar. Den svenska sommaren är ett faktum.

– Vad är dina sommarplaner? frågar folk och berättar om fullpackade sommarscheman med massa resor, festivaler och häftiga events.

Vuxna människor tuggar på om vädret.
– Den svenska sommaren är härlig, egentligen borde man åka utomlands när det är ruggigt och kallt i stället. 

Männen samlas könsstereotypiskt kring grillen. Är det gasol eller kol som gäller? Klassiskt kol eller briketter? Är det dags att vända dom där köttbitarna i hörnet?

Sommaren är sannerligen klyschornas all time high. Samtidigt slås en själv av hur barnsligt skönt det kan vara. Allt är liksom … lite bättre.

Det finns dessutom tydliga bevis på att så är fallet. Låt mig ta ett första exempel. Jag har lyssnat på rikligt med sommarradio både som sommarjobbare på minigolfbana och bensinmacksarbetare i Gränna de senaste tio åren. Människor skulle aldrig, under någon annan tid på året, orka höra Tomas Ledins ”Sommaren är kort” en gång till. Suga in budskapet om sandaler av plast en oktoberkväll? Knappast. Inte heller ”Crazy frog”, som sjukt nog har varit årets sommarplåga(!). 

Säger inte det allt? 

På Statoil (som det hette då, herregud va gammal jag låter) fick jag också se hur allsköns folk köpte kvällstidningar som toppade förstasidan med ”stort test: här är de 20 bästa lådvinerna”. Guldspadar har sällan varit så fjärran, men vad gör det, det är ju trots allt sommar.

Likaså kan den där färdigmarinerade, vakuumförpackade fläskkarrén som kröns med en halvsjaskig grillyta från engångsgrillen och en burk av Coops billigaste potatissallad smaka lika gott som en tävlingsrätt hemmahörande i Bocuse d´Or en fin sommarkväll. Många gånger ackompanjerat med ölen från bolaget som aldrig hann mellanlanda i kylen. 

Vänta nu, har jag precis dissat den svenska sommaren? Inte alls. Tvärtom. Jag personifierar den nästan själv med att spendera lugna dagar i Gränna och på Öland. Sedan väntar några veckors jobb för att täcka uppehållet från CSN. 

Däremot är det inte på något sätt märkligt att de klassiska sommarritualerna står starka, av naturliga anledningar som vädret så klart, men också som trygga traditioner vi känner igen oss i. I en större och mer komplex, global värld är jag övertygad om att människor kommer att söka efter och värdera det trygga välkända. 

Det kan vi nog konstatera utan att överanalysera sommarplågor och fläskkarréer – och kan vi som samhälle samlas kring grillen och finna gemensam trygghet där, är det att föredra framför andra symboler och ritualer som anspelar på grumliga idéer om hudfärg eller religion. 

Givetvis krävs också politiska reformer för att samhället ska hålla ihop, vilket inte minst Labour i Storbritannien visade prov på under helgen som gick. 

En bra reform att börja med kan vara att bryta gubbarnas hegemoni vid grillgallret.

Vad tror ni? Kan det vara en vettig sommar-approach?