Ledare. Peter Persson.

2017-03-18 06:21

Hundra år är en kort tid

När man är ung är ett år en lång tid. Du blickar sällan tillbaka utan ser mot framtiden. Det är i grunden en bra hållning till livet. Men 100 år är inte så långt borta.

Om du ser bakåt är kanske din farmor eller morfars far någonstans där borta. En annan tid. För 100 år sedan klubbades beslutet om allmän och lika rösträtt i vårt land. Praktiskt genomfördes det 1921 då kvinnor och män, oavsett ekonomiska förhållanden, gavs lika möjligheter att påverka hur samhället skulle se ut.

Jag har alltid brytt mig om de äldre. Erfarenhet och kunskap är bra bagage under livets resa. När jag 1984 skulle anträda ny mark som ombudsman i den socialdemokratiska arbetarekommunen i Jönköping så varnades jag av Nils Elowsson. Det blir inte lätt, Rosberg försökte på 1890 talet och jag var där 1917–24 som redaktör för Smålands folkblad och det var tungarbetat, sade han.

Nils var en profil i min dåvarande hemstad Kristianstad. Med lärda uppsatser om snapphanar och dansk/svenska krig, och som ständigt närvarande på arbetarekommunens möten, gav han oss unga mycken lärdom. Men jag for och blev kvar i Jönköping, trots Rosberg och Elowsson.

När arbetarekommunen hade 90-årsjubileum 1991 fick Nils komma tillbaka och utan manu-skript hålla ett lysande tal. Morgonen därpå ville han se Smålands folkblad igen. Dåvarande redaktionschefen Nina Glans vandrade med i ett annat medielandskap. Under eftermiddagen fikade vi i Rådhusparken. Är det inte Stora hotellet, sade Nils. Där intervjuade jag August Palm!

Så fortsatte jag att hålla kontakt med Nils livet ut. Jag och arbetarekommunens dåvarande kassör, Sten-Åke Karlsson, besökte honom en vår. Skinkgrytan stod på spisen. Julens tid var över, nu kokades kalsonger. Som förr och vanligt, sade Nils.

Nils Elowsson hann bli 109 år och två dagar innan han gick bort hösten 1999. Jag var där fem dagar innan. Han flyttade till äldreboende eftersom sonen inte orkade hjälpa till. Jag glömmer aldrig när jag ringde till äldreboendet och personalen meddelade att han inte ville ha någon kontakt. Då ropade Nils: Vem är det? Han får komma! Med min dåvarande ombudsman Stefan Pettersson gick vi in till Nils. Alltid kommer jag minnas handen han håller fram.  Jag kan inte längre se på tv eller lyssna på radio, så nu får det vara, säger han. Och sedan säger han det där som jag aldrig kommer att glömma: ”Men lova att bekämpa ett samhälle där människor bara klöser pengar av varandra”.

Så finns en förbindelse mellan vår och annan tid. Rösträtten förändrade dagordningen. Vi valde att bygga ett välfärdssamhälle i vårt land. Solidariskt genom skatter gav vi de många människorna en helt annan möjlighet. Ett jämlikare samhälle byggdes. Så blev faktiskt alla människor friare i vårt land.

Nu försöker kapitalister återerövra förlorad mark. Inte med egna pengar, utan med fri rekvisition av skattemedel. Det enklaste sättet att tjäna pengar verkar i dag att starta en verksamhet som i grunden är gemensam och klösa pengar ur verksamheten. Jag tror att detta är den i nutiden stora demokratistriden.

Om också det gemensamma överlåtes till marknaden är demokratin i grunden rubbad.

Den gamle Nils Elowsson varnade. Jag känner hans hand.

 

Peter Persson
Peter Persson  
Riksdagsledamot för Socialdemokraterna, från Jönköping.
Läs andra artiklar av Peter Persson