Ledare. Alice Åström.

2017-09-11 07:00

Nu måste partierna tala ut om välfärdsvinsterna

Äntligen kommer beslutet om att det ska läggas en proposition i riksdagen om vinstbegränsningar i välfärden. Regeringen har fegat ut på flera områden på grund av att man inte har en majoritet i riksdagen. Visst är det bra med samarbete, kompromisser men om de grundläggande ideologiska ställningstagandena aldrig kommer fram så har politiken snart förlorat sin betydelse.

Även om man nu inte skulle få igenom det i riksdagen så får alla partier formulera sina svar till förslaget och en tydlighet kring frågan är ett bra utgångsläge inför valrörelsen. Det är i dagsläget bara Sverige i västvärlden som tillåter obegränsade vinstuttag ur välfärden. En välfärd som finansieras av skattepengar, det vill säga dig och mig.

Vi har sett en stark utveckling där riskkapitalbolag går in och köper upp mer och mer av de mindre privata välfärdsbolagen. Riskbolagens intresse är inte brukarna utan möjlighet att skapa vinster. Detta leder till att företagsekonomiska överväganden väger över och inte brukarnas behov, detta leder till ständiga effektiviseringar.

Men inom välfärdssektorn innebär effektiviseringar i längden alltid neddragningar i personal eftersom det är personalen som är den stora kostnaderna inom välfärden. Att då sätta en reglering på hur stora vinster man får plocka ut beroende på denna effektivisering är en grundläggande garanti för att behålla kvalitén i välfärden på sikt.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Nu hörs röster i debatten om att detta förslag skulle innebära masskonkurser, en mängd skolor och vårdcentraler skulle stängas och elever och sjuka skulle stå utan hjälp. Att kommunerna inte skulle klara detta utan de privata aktörerna på marknaden.

Vi vet inte riktigt säkert vilken nivå vinsttaket kommer att läggas på, men vi utgår från utredningens förslag på sju procent, hur står det sig i förhållande till andra företagssektorers vinstmarginaler? Tittar man på samtliga branscher över tid får man en normalfördelning som visar att de flesta vinstmarginaler ligger på 5–7 procent.

Är det då inte rimligt att förbjuda högre uttag inom välfärdsområdet som finansieras av våra skattepengar? Om detta då skulle innebära de massnedläggningar som kritikerna talar om så är ju det ett tydligt tecken på att man i grund och botten inte har något som helst intresse av den verksamhet man driver utan enbart verkar där på grund av den stora vinstmarginalen som är möjlig.

Jag tror att kritikerna faktiskt har fel, det finns säkert riskbolag som drar sig ur och söker sig till andra jaktmarker men det kommer inte att gälla alla aktörer. Det kan också vara intressant att se vilka summor vi pratar om. 2015 var den samlade rörelsevinsten 6 miljarder.

De sex största vård- och omsorgskoncernerna redovisade en samlad vinst på 1,5 miljarder. Behoven i samhället är stora när det gäller bland annat bristerna inom sjukvården och våra fattigpensionärer. Ska inte våra skattepengar gå till detta i stället?

Sedan kan man verkligen diskutera om vi ska marknadsanpassa människors grundläggande behov av utbildning, vård och äldreomsorg – men det är en annan fråga som det finns anledning att återkomma till.