BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
När juryn valde Umeå lyfte de bland annat fram hur staden kunde representera hela norra Sverige. Reifelton inser att Jönköping då kan representera södra Sverige – eller i alla fall Småland. Hon börjar tänka på allt som har kommit från Småland. Abba, Ikea och så förstås Pippi Långstrump. Det är när hon inser det som hon bestämmer sig för att ringa till Peter Jutterström (M).
– Jag bara malde på. Jag hade skrivit upp allting om Pippi och Abba. Och han satt vänligt och lyssnade och sade till sist att han ska prata med Karin Semberg, säger hon.
Falangstrider inom Moderaterna
Hur mycket Marie Reifelton då visste om Peter Jutterström är oklart. Han hade då precis tillträtt som ny ordförande för kultur- och fritidsnämnden. Men han var, vid det laget, långt ifrån känd som någon kulturpolitiker.
Jutterström hade några turbulenta politiska år bakom sig. Det hade pågått falangstrider inom Moderaterna. Själv vill han inte prata om det som har varit – men enligt flera lokala politiker ville starka krafter inom Moderaterna bli av med honom efter valet 2010. Det ledde till att de lokala medierna då började tipsas om oegentligheter gällande just Jutterström. Och han hamnade mitt i en mediestorm där han anklagades för att felaktigt ha lyft ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
Efter två tunga år fick Jutterström 2012 en plats i riksdagen som ersättare för Magdalena Andersson (M) som hade blivit landshövding i Västerbotten. Eftersom Jutterström kom in mitt under mandatperioden var det oklart i vilket utskott han skulle sitta. Han placerades till sist i kulturutskottet – och där började en helt ny bana växa fram för den tidigare skolpolitikern.
”Jag kunde inte gå”
Det var få som under den här tiden förstod att Jutterström hade ett genuint intresse för kultur. Hans kulturintresse hade de facto börjat växa fram långt innan han fick den där riksdagsplatsen.
Vi backar bandet till början av 1970-talet. Den 13- eller 14-årige Peter Jutterström är i London tillsammans med sin mamma. Redan vid det här laget har han visserligen hunnit delta i talangtävlingar med sitt band – men resan till London får honom att se på kulturen på ett helt annat sätt. Det är i alla fall så han beskriver det själv.
De går på National Gallery. Det berömda konstmuseet vid Trafalgar Square har tavlor av både Da Vinci, Rembrandt och Van Gogh. Men det är någon helt annan som fångar den unge Jutterström. I ett av rummen hänger tavlor av den franska landskapsmålaren Jean-Baptiste-Camille Corot. Tonåringen sätter sig på en stol och hans blick kan inte släppa tavlorna framför honom.
I dag beskriver han hur det var färgerna och ljuset som lockade honom. Hur konstnären hade lagt till färggranna detaljer i annars murriga landskap.
– Att ha modet att göra det i en sådan tavla, och att göra det rätt, det fascinerar mig något oerhört. Jag blev sittande där och min mamma sade nej, nu ska vi gå. Men jag kunde inte, säger han.
Och än i dag går han och letar efter Camille Corot när han besöker museer.
En otroligt lång resa
Det är tonåringen på National Gallery som blir politiker i kulturutskottet. Det blir dock kortvarigt. Efter att han har förlorat sitt riksdagsmandat i valet 2014 får Jutterström fortsätta sin kulturpolitiska bana som ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Jönköping. Och då ringer Marie Reifelton.
Efter telefonsamtalet gör Peter Jutterström precis som han har lovat. Han kontaktar Karin Semberg, dåvarande kultur- och fritidsdirektör, och berättar om idén. Semberg ringer sedan tillbaka till Marie Reifelton – och planerna börjar sakta växa fram.
Jutterström bestämmer sig för att testa idén på sina partivänner. Han gör det ungefär en månad senare under ett gemensamt möte för hela Alliansen. De har samlats i Bunn för en slags kick off inför mandatperioden. Alla lokala partitoppar är närvarande. Jutterström berättar om planerna och får, kanske oväntat, inget motstånd.
– Nej, det var ingen som invände. Då tänkte jag att inga invändningar så då gör vi det, säger han.
Och fortsätter:
– Men det var kanske ingen som riktigt tänkte tanken på att jag skulle löpa vidare med bollen.
Lång resa
Nästa stora steg tas ett halvår senare. Det är under hösten 2015 och kultur- och fritidsnämnden är på en studieresa till Göteborg. De övernattar i Prioritet Serneke Arena. Den nyöppnade, 45 300 kvadratmeter stora, anläggningen innehåller både skidspår och fotbollsplaner. Nämnden samlas där i ett konferensrum för att sätta upp mål för mandatperioden. Det är då Jutterström, tillsammans med Semberg, berättar om planerna för de övriga i nämnden.
– Jag tyckte det lät batshit crazy första gången jag hörde det. Jag har varit med så pass länge så jag tror att jag har ganska bra insyn i vilka utmaningar som finns. Jag vet att det är en otroligt lång resa om man vill nå det målet, säger Henrik Andersson (S), andre vice ordförande i kulturnämnden.
Andersson är inte ensam om att reagera så under det där mötet. Men nämnden låter sig ändå övertygas. Oppositionen inser att, även om målet låter närmast onåbart, så kan det få positiva följdverkningar. Om politikerna enas över blockgränserna om att satsa på att bli kulturhuvudstad, så kan det leda till helt nya öppningar i kulturpolitiken.
I november 2015 klubbas sedan planerna igenom i kultur- och fritidsnämnden.
Nyheten tas emot med förvåning i Kulturjönköping. Flera som är aktiva inom kulturen i stan säger att de inte riktigt visste om de skulle ta det som ett skämt eller ett hån. Debatten har pågått i flera år. Jönköping hör till de kommuner i Sverige som satsar minst på kultur. Kommunen är på plats 183 på listan över alla kommuner i Sverige vad gäller kultursatsningar. Man satsar nästan tre gånger mindre än Umeå.
Jönköping har samtidigt lägst antal konstnärer i landet. Här finns bara 1,02 konstnärer per 1 000 invånare, visar en kartläggning som har gjorts av Konstnärsnämnden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Samma år som politikerna lanserar sina planer har kulturpengarna i kommunen tagit slut redan till sommaren. Flera satsningar har inte kunnat genomföras. Så sent som ett år tidigare har föreningen Södra Vätterbygdens konstnärer tvingats stänga Konstnärsgården på Öster i Jönköping – där de hade ställt ut sina verk i över 50 år. De är en av flera verksamheter som har försvunnit på grund av att kommunen har börjat kräva marknadshyror. I stället får Sverigedemokraterna ta över lokalerna.
Ytterligare ett år tidigare har både pop-festivalen Popadelica och Jönköpings filmfestival tvingats att lägga ner. Båda gångerna för att kommunen inte har varit beredd att satsa pengar på dem. Och det är bara några exempel. Listan kan göras lång med hur många andra kulturella verksamheter som tvingats bort, eller aldrig ens har fått komma igång, för att Jönköpings kommun inte har velat satsa på kulturen.
Och det är inte bara verksamheter som har försvunnit. Så sent som 2012 sade den dåvarande kulturchefen Anders Persson upp sig – delvis i protest mot att kommunen inte var beredd att satsa mer på kulturen.
– Min kompetens är att jobba med utvecklingsfrågor inom kulturen, men kulturpolitiken i Jönköping är inget prioriterat område, sade han till P4 Jönköping då.
Och efter bra två år fick dessutom hans efterträdare sluta då kommunen slog ihop kultur- och fritidsförvaltningarna. När planerna på att bli kulturhuvudstad föds har Jönköping inte ens någon renodlad kulturchef.
Även kultur kan locka
Året som följer, efter att kultur- och fritidsnämnden har offentliggjort sina stora planer, är det heller inte särskilt mycket som blir bättre. Bara månader efter att de storslagna planerna har presenterats tvingas Jutterström gå ut i media och förklara att kommunen sannolikt kommer att tvingas dra ner på kultursatsningarna även under de två år som kommer. I september 2016, mindre än ett år efter att planerna på kulturhuvudstadsåret har klubbats igenom, säger även Susan Bolgar, kulturproduktionschef i Jönköping, upp sig. Även hon gör det uttalat för att kommunen inte satsar tillräckligt på kulturen.
— Nästa år har vi besparingskrav på oss och det har också aviserats inför 2018 så nej, det känns inte som att det kommer någon stor kulturell satsning som skulle matcha den kraftiga utvecklingen av kommunen, säger hon till Jönköpings-Posten.
Samma år ställs även Jönköpingsfesten in. Kommunen väljer i stället att satsa på VM i Thaiboxning, EM i Mountainbike, EM i Barfotaåkning och Iron Man 70.3. Och samtidigt vägrar kommunen ta över verksamheten i Galleri Smedbyn – utan låter i stället Huskvarna FF ta över lokalerna.
De aktiva inom kulturen börjar se ett oroväckande mönster där politikerna gång på gång väljer idrotten framför kulturen. Flera börjar spekulera i att de som sitter på ledande positioner inom kommunen inte själva har ett tillräckligt stort intresse för kultur. De är mer intresserade av idrott – och förstår inte att även kulturen kan locka människor till staden. Även den tidigare kulturchefen, Anders Persson, är inne på samma linje när han i dag blickar tillbaka på sina år i Jönköping.
– Om man jämför med Umeå, som ju faktiskt blev kulturhuvudstad, så är de tunga kommunalråden där även kulturpolitiker. Så är det inte i Jönköping. Det är jätteviktigt att de tunga politikerna går i bräschen om man ska driva frågor, säger han.
Och Anders Persson borde veta vad han pratar om. Innan han kom till Jönköping satt han med i den grupp som ledde arbetet med att göra Umeå till just kulturhuvudstad.
Inte mycket pengar i sammanhanget
Under hösten 2016 startar initiativet Jönköpings fria kulturallians. Flera kulturföreningar och -organisationer går ihop för att tillsammans, med enad röst, förklara för kommunen hur illa ställt det är. De ställer sig bakom målet om att ansöka om att bli kulturhuvudstad – men de tar samtidigt fram siffror som visar svart på vitt hur kommunen, i sin investeringsbudget för 2016–2020, satsar 186 miljoner på idrotts- och fritidsanläggningar men bara 35 miljoner på kulturen. Det samtidigt som ny forskning visar att ett spännande kulturliv hör till de absolut viktigaste konkurrensfördelarna för en stad som vill växa.
Så händer någonting som ändå kan ses som en positiv vändning. De befarade besparingarna på kulturen 2017 blir inte av. I stället lyckas Peter Jutterström övertala sina allianskolleger om att utöka kulturbudgeten med 4 miljoner kronor.
I sammanhanget är det inte mycket pengar. Jönköping kommer även det här året att vara en av de kommuner i Sverige som satsar minst på kultur. Men det tas ett steg framåt som många för ett år sedan inte trodde var möjligt.
Bland vinnarna finns Huskvarna Folkets park som nu har fått
500 000 kronor i bidrag från kommunen. Med tanke på den omfattande verksamhet de har så är det trots allt inte mycket pengar. Men det gör att de nu vågar ge sig på en större satsning igen. Fyra år efter att de har tvingats lägga ner Popadelica så har de nu långt gångna planer på att återigen arrangera en festival. Det finns förhoppningar om att kunna göra någonting redan i år. Men när den här tidningen går i tryck är det fortfarande mycket som är oklart om när och hur.
– Det ska bli spännande. Vi hoppas att vi kan börja med någonting mindre i år och göra något som kan växa framåt, säger P-M Söder på Huskvarna Folkets park.
”Det kommer att bli svårt”
Men trots det lilla uppsvinget i budgeten inför i år så fortsätter Peter Jutterström tona ner förväntningarna. Han vågar inte lova när och om den stora satsningen på kulturhuvudstadsåret kommer att synas i budgeten.
– Om det var ett tufft budgetläge förra året så ser det ännu värre ut i år, säger han.
Likt oppositionen betonar han att det kanske trots allt är resan som är det viktigaste. Även om Jönköping i slutändan inte skulle lyckas vinna loppet om att bli kulturhuvudstad så kan målet i sig göra att kommunen börjar satsa mera på kulturen under de år som kommer.
Men i den ärrade politikerkroppen finns fortfarande pojken kvar som en gång vägrade lämna utställningssalen i National Gallery. Både Marie Reifelton och Karin Semberg har lämnat kommunen. Men Jutterström vägrar släppa drömmen. Han pekar på det ekonomiska uppsving som Umeå har haft efter året som kulturhuvudstad. Kommunen satsade då 100 miljoner kronor av egna pengar för att kunna genomföra året – och de pengarna tjänade de snabbt in och mer därtill när turisterna kom till stan. Han är övertygad om att det skulle kunna se likadant ut i Jönköping och han hoppas kunna föra den insikten vidare till sina politikerkolleger.
– Jag har aldrig trott att det är självklart att vi klarar det. Jag har alltid vetat att det här kommer att bli svårt. Vi hade en rejäl uppförsbacke redan från början. Men om man vill lyfta kulturen så får man ta de matcherna också, säger han.
Fotnot: Reportaget baseras på intervjuer med flera lokala politiker, tjänstemän och aktiva inom kulturen i Jönköping.
Etappmålen
• Kultur- och fritidsnämnden vill inte bara bli Europas kulturhuvudstad. Under resan dit hoppas de nå några delmål:
2020 Årets friluftskommun i Sverige
2022 Sveriges kulturkommun
2029 Europas kulturhuvudstad
Så går ansökningen till:
Nästa gång en svensk stad kan bli Europas Kulturhuvudstad är just 2029. Därav Jönköpings mål om att bli det just då. Sex år innan dess ska ansökan lämnas in. Ansökan kommer sedan att behandlas i en första runda, tillsammans med eventuella andra ansökningar från andra svenska städer. En första gallring görs och några städer kan väljas bort redan tidigt. Efter den första gallringen förväntas kommunen göra en mer ingående ansökan, med tydlig budget för hur året ska förverkligas. Efter det fattas det slutgiltiga beslutet om vilken stad som får titeln.
