Krönika. Johanna Linder.

2017-12-24 09:00

Till dig som inte äger något eget varuhus

God jul!” ropar kvinnan jag precis har lärt känna när vi skiljs åt.

”God ju … eller, härliga helger!” rättar jag mig själv. Min nya vän är muslim och firar med största sannolikhet inte jul. Men trots att vi bara känt varandra några timmar visar hon mig den omtanken och uppmärksammar en högtid hon inte själv firar. Och jag tänker att det är väl själva julens budskap? De små, små gesterna.

Min barndom var fylld av dem. De två pensionerade ungkarlarna som åt sin julfrukost hemma hos oss. Julsångerna vi sjöng på äldreboendet. Korgarna som lämnades hos gamla tanter. Och allt detta utan att mina föräldrar lade ut en enda Facebookstatus om hur snälla de var.

Nu för tiden blir allt lätt en uppvisning. Titta här så mycket pengar jag skänkt. Titta här vilken fin julklappshög det stora fina hotellet har ordnat till de fattiga barnen. Titta här på vårt företag, vi ger minsann inga julklappar till våra hårt arbetande arbetare, vi skänker pengar till mässlingsvaccin i stället. (Som om tanken inte slagit dem att man skulle kunna göra både och?)

Häromdagen, mitt under Musikhjälpen-veckan i P3, skrev en ensamstående mamma i en Facebook-grupp för loppisprylar att hon efterlyste begagnade leksaker som hon kunde ge sin femåring i julklapp. Hon skrev inte att hon var fattig och inte hade råd att köpa något, men det gick att läsa mellan raderna.

Svaren hon fick var deprimerande.

”Har en Barbie-bok, 100 kr”.

”Har lite gamla gosedjur, se bild, 50 kronor styck”.

”Ekohallen har billiga leksaker, åk dit!”.

Det är som att vi glömt bort att vi kan vara schysta, även när det inte pågår någon insamling i radion eller är någon gala på tv där man kan få sitt namn uppläst om man skänker tillräckligt mycket.

Men det kan vi. Det lågintensiva motståndet mot dem som tycker att folk borde skärpa sig, klippa sig, bli friska, skaffa sig ett jobb, göra rätt för sig, hålla sig på sin kant, prata svenska, jobba längre och tjäna mindre, som inte vill ge någon en andra chans och som ser ner på dem som någon gång misslyckats – det utgörs av kuratorer som peppar uppgivna tonåringar att söka till gymnasiet, av volontärer som jobbar ideellt på kvinnojourer, folkrörelser som ordnar språkkaféer, av tanter som gömmer afghanska flyktingpojkar och, för den delen, av muslimska kvinnor som önskar hedniska kvinnor en god jul.

De riktiga hjältarna, i alla fall de som jag känner, de arbetar träget i tysthet – året om. Om de får sin lön i himlen är jag numera osäker på, men min eviga respekt har de i alla fall.

Så till alla dem, till dig som läst ETC Jönköping och till dig som inte äger något eget varuhus – jag önskar dig riktigt härliga helger och ett gott nytt, rättvist år!

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första månaden. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Beställ” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter