Pjäsen börjar med att två personer åker bil. De kommer från Svenska ungdomsrörelsen och är på väg på ett uppdrag. Det hela känns ganska harmlöst till en början. Det är oklart vad den där ungdomsrörelsen är. De plockar upp en liftare som får åka med dem mot Skåne.
Men ju längre vi kommer på resan desto mer börjar vi förstå att någonting kanske inte är som vi tror.
– Man vet först inte vad som är målet med resan. Han tjatar sig in i bilen och åker med till Skåne. Sedan blir han mer och mer indragen, säger Mathias Lithner som spelar en av medlemmarna i ungdomsrörelsen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Skådespelarna beskriver det själva som en pjäs som är lätt att ta till sig. Den är både både kuslig och spännande – samtidigt som obehaget finns där under ytan.
– Det är som en roadmovie på teaterscenen, säger Sanna Ingerman Nilsson, som spelar en av medlemmarna i ungdomsrörelsen.
– Men man kommer tvingas sitta och koncentrera sig. Det är ingen skriva på näsan-pjäs, säger Mathias Lithner.
Väcka frågor
Pjäsen är ursprungligen skriven av Stephan Poliakoff och utspelar sig då i 1970-talets England. Den har däremot inte satts upp särskilt ofta i Sverige och bortsett från en tysk filmatisering så har den inte varit tillgänglig utanför teaterscenerna. Inför uppsättningen på Spira så har handlingen förflyttats till Sverige. Men i övrigt är det nästan exakt samma handling som i originalpjäsen.
Regissören Hilmar Jónsson fascinerades av att pjäsen likaväl kunde utspela sig i dagens Sverige när han läste manuset första gången. Han hoppas nu att pjäsen ska ställa frågor – kanske ge upphov till fler frågor än svar.
Fotnot: Strawberry Fields har premiär i morgon, lördag 8 april.